Jag har tänkt på att den här bloggen faktiskt ligger registrerad under min egen domän, även kallat ”Mitt personliga varumärke” (Sedirs anmärkning.)
Så hädanefter kommer jag absolut inte att beblanda min vardag med någonting som har med min blogg att göra. Upptäckter och reflektioner kommer fortfarande att existera här, till och från – Så klart. Men inte alls i samma utsträckning som förr, då när bloggandet fortfarande var någonting kul och aktuellt.
Jag hatar nog den här bloggen.
Hädanefter: Bilder, upptäckter och reflektioner.
(Oseriösa saker ”bloggas” i skunkdagboken som jag kickstartade igår. Den finns här)
Hej, hej hallå där, utropar någon som kombinerar ett liv som tillfälligt invalid och singel. Att jag är singel har ingenting med saken att göra i det här fallet, mer än att det skulle vara bekvämt att ha någon som man är speciell inför, som kommer hit med proviant såsom diverse godsaker. Nu kanske ni uppfattar mig som egoistisk, och att jag bara vill ha någon att utnyttja, och så må det vara – Och jag står för det.
När jag var aktiv basketspelare (Kritaperioden) och fortfarande bodde hemma, så slet jag av mitt ledband. Vilket resulterade i att jag även då blev ett invalido som låg hemma och tyckte synd om mig själv. Pappa köpte mat, serverade vid sängen och lindade om min fot i tid och otid. Jag saknar det. Just nu försöker jag linda foten själv, och jag gör så gott jag kan. Men jag misslyckas fatalt och ett tecken på det är att jag vaknade 04.30 imorse av att min fot var blå, och då menar jag hela foten. Jag hade helt enkelt behandlat foten på ett sätt som inte-så-lagliga-mc-gäng behandlar rivaliserande inte-så-lagliga-mc-gäng på.
Men klockan har just passerat 17.00, och om tre timmar är det dags för idol. Jag vet nog inte riktigt vem jag håller på, men en sak är säker: Det är inte Erik. Den där förbannade Takida-rösten han besitter kan ta och flyga och fara. Och jag HATAR verkligen hans svennebanan-framtoning. Den får mig att vilja spränga mig själv i luften. Kalle däremot.. Eller, vänta nu jag sitter och diskuterar idol med mig själv, i min blogg.
AAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
19:38
Snart dags för idol. Hittills har jag diskat iförd outfit a’la Ankeborg. Att gå Ankeborg är härligt, rentav fantastiskt. Det framkallar en känsla av frihet. Jag har även blandat en kanna saft och ätit pastan från igår. Apropå pastan – Varför i hela friden envisas man med att använda sig av burkchampinjoner? Borde det inte finnas någon slags lag som förbjuder detta? Hemskt, det är vad det är.
Mina vänner håller på att planera sin utgång. Jag funderar över vilken öl jag ska dricka först: Heineken, eller Staropramen. (Jag har bara två.) Hade jag haft fyra till så kunde jag åtminstone underhållit mig själv med hjälp av spotify, ett par hörlurar och skönsång (nåväl) framför datorn. Robbie Williams-style, så klart. Men icke.
Jag är så otroligt dålig på att inte göra någonting. Hur gör man? Hur gör folk? Har jag inga planer, då har jag ingenting. Ska jag sätta mig i skinnfåtöljen och spela Fifa’10 och bara ”oh yeah! Ankeboooorg” eller.. ska jag.. göra.. någonting annat.
Svar till villrådig25.
20.08
Nu slaktar idoldeltagarna Journey’s mästerverk Dont’ stop believing. Den här kvällen kunde inte börjat sämre. Varför kan de inte bara lämna den ifred? Den låten symboliserar Trädgården 09 och många andra euforiska ögonblick för mig. Nu är det slut på det. Kommer aldrig förlåta Idol. Nu är det krig!
04.02
Allt sängliggande gör mig pigg, och det är ju en antites enligt mig.
Jag såg just klart New Moon. Ni vet den där andra filmen i Twilight-serien. Den om vampyrerna som glittrar när solen skiner. Men nu handlade den inte bara om vampyrer längre, utan nu var även vargar (som påminde mer om ett gäng förvuxna gnagare) med i bilden. Indianpojken från första filmen var en sådan varg. Han klippte sig, skaffade ett jobb som mekaniker och blev en varg! Great turnout!
Det här är två timmar som jag aldrig kommer få tillbaka, överhuvudtaget.
Men hörrni! Nu tycker jag att vi förbjuder människor som läser dessa böcker, och när vi ändå är igång så kan vi lika gärna förbjuda dem som läser böckerna om Soukie Stackhouse också. Det är inget annat än Harlekin-material med en vampyraktig twist. (Undantag görs om läsaren inte är fyllda 16 år. Resten fortsätter direkt till giljotinen, utan att passera gå.)
Jag måste nog umgås med någon snart innan jag blir helt galen.
Tredje dagen som jag ligger med foten högt upp i luften. (Vårdguiden säger så här: Du bör hålla det skadade området högt, det vill säga högläge ungefär 20 cm över hjärtat. Försök också att hålla kroppsdelen högt när du sover genom att placera ett par kuddar under. Om det skadade området hänger ned kan onödigt mycket vätska samlas där. Då ökar smärtan och läkningen tar längre tid.) Men det är sådant man redan vet, så det är inga konstigheter.
Så, vad har jag gjort under mina dagar som invalido? Inte mycket, faktiskt. Igår så betade jag t.ex av en säsong One tree hill på lite mindre än 12 timmar (Jag spolade mycket, för man behöver nödvändigtvis inte se varenda sekund av varje avsnitt för att kunna ”hänga med” i serien – Det är ju trots allt en serie för amerikaner, och amerikaner är som alla vet väldigt dumma i huvudet.) När jag tröttnade på One Tree Hill, vilket jag gjorde ungefär var tredje timme, så tog jag itu med lite texter och andra projekt som kommer att bli verkliga först i vår. Jag kollade även lite på bostadsrätter, men hittade ingen som verkade intressant, så nu har jag åtminstone beslutat mig för att vänta med bostadsrätt ett par månader och istället skaffa mig ett nytt andrahandsboende som jag slipper betala multum för. Ska kolla ett ”stort och luftigt rum” på Östermalm nu på söndag. Om jag nu tar det rummet, vilket jag förmdodligen kommer göra, så kommer det innebära att jag bor större än vad jag gör nu, och kommer betala ungefär tusen kronor mindre för allting, och dessutom bo i närheten av Östermalm – som i sin tur innebär gångavstånd till saker och ting man vill ta sig till.
Jag har även pratat med Sabina en hel del. Hon är helt fantastisk, men jag gillar inte när hon jämför sitt myggbett på tån med min blödning som jag har i foten. Hon kan ju faktiskt gå, och det kan ju inte jag. För mig så tar det t.ex två minuter att ta mig till toaletten, så det innebär att jag måste ha en framförhållning och ”koll på trycket”.
Jag inser först nu varför människor som skriver sådana här ”Hej! Idag har jag gjort det här”-bloggar verkar så otroligt blåsta, och innehållslösa. Jag låter ju precis likadan själv. Men jag känner att jag kommer undan med det, för jag är ju invalido för tillfället och invalidos och handikappade – De får göra precis som de vill utan att kritiseras. Det vet alla!
Jag beställer hemkörning av mat varje dag från en restaurang som ligger vid gärdet. Igår så åt jag en pizza som heter ”Vancouver”, och varför pizzan heter Vancouver är mycket oklart. Jag menar – Den innehåller mozarella, räkor, fläskfilé, färsk ruccola, soltorkade tomater och lök, och vad det nu har med ishockeystaden Vancouver att göra är ett stort mysterium för mig. Jag beställde även en pasta som jag tänkte förtära idag (Framförhållning igen.).
Hanna har jag också pratat en hel del med. Jag kallar henne för Bälgen, och hon gillar det riktigt inte, men hon skrattar rakt ut när jag skriver inlägg på hennes wall där ordet ”Bälgen” är utmärkande. Vi ska f.ö äta middag på den där pastarestaurangen vid Fridhemsplan som jag och Nikita besökte för inte allför längesedan. Apropå Hanna och Sabina så kommer jag att tänka på Skype, och att jag har tre skypekontakter (Jag är ny i gamet.) De tre kontakterna är följande: Emma (som bor i Berlin), Hanna (som bor i London.) och Sabina (som bor i St. Petersburg). Så jag har med andra ord en väldigt internationell skype-lista.
Christofer är i Eskilstuna och spelar rollspel.
Rollspel… HE HE HE HE HE HE
”Jag tar mitt draksvärd med +6 i attack och dödar den stora heffaklumpen framför mig, och så använder jag mitt hjärtskärande stridsrop som ger mig plus i styrka”.
HEHEHEHEHEHEHE
Återkommer.
15:02 (Några minuter senare.)
Inser att dagens höjdpunkt är tv-programmet Idol. Älskar mitt liv. Verkligen.
Jag håller på med tre texter, en pjäs och min lista över 00talets bästa låtar. Jag kommer ungefär 100 tecken varje dag på vardera, och sedan tröttnar jag, eller blir inspirerad till att ta itu med någon av de andra texterna.
Övrigt: Igår så slog jag både axeln ur led och stukade foten, på mindre än två timmars mellanrum. På hemvägen så undrade taxichauffören om jag hade värmt upp ordentligt, och det svarade jag ”nej, förmodligen inte” på. Då skakade han på huvudet, och berättade att han tränade en hel del spinning, och att han inte skulle orkat att arbeta som taxichaufför om han inte tränade spinning, och på så vis skaffade sig en trygg, och stabil grundkondition.
.. Men du sitter i en bil 9 timmar om dagen och kör runt främlingar, hur konditionskrävande är det? Undrade jag för mig själv.
Sen blev det tyst.
Ända till.
Jag – Men är det många körningar nu? Eller du kanske fick det otacksamma uppdraget att skjutsa hem en whinande 25åring till Hjorthagen, och det är ju inte så överdrivet kul?
Chaufför – Nä, det är ju inte så kul. Nej.
Det finns dagar då man funderar över bostadsrätter, och spenderar 12h på internet i jakt efter en lägenhet som man skulle kunna kalla för ”ett riktigt hem”. Och det finns även dagar då man blir uppmärksammad för sina bedrifter och sina hjältedåd.
Idag är en blandning av båda delarna som jag just nämnde.
Inte en dag för tidigt.
föregående sida · nästa sida Vill ni låna någon bild, för att t.ex använda i en blogg eller någont annat icke-kommersiellt syfte, så går det bra, så länge ni länkar tillbaka till mig. Och meddela mig gärna om detta på me@calleabrahamsson.net.
*If you wanna use any of my photographs, that's fine. As long as it's for your own cause, and not involving any commercial business, and please - link back to me. And notice me of this by contact me at me@calleabrahamsson.net
