Det här är Paris, men jag har en stående invit till London. Och jag planerar att komma iväg redan i slutet av september. Boendet är ordnat, och allt det kommer kosta mig är några hundra kronor som jag blir tvungen att lägga på Ryan air, och några tubar kaviar som värden i fråga kräver för att jag ska få tak över huvudet.
Jag går på semester om lite mindre än ett dygn. Det är en semester som kommer fyllas av otaliga minnesluckor, rosé i goda vänners lag och grillade kadaver. Jag är öppen för det mesta på min semester. Båtutflykt eller kanske en spontantripp till något land som erbjuder paraplydrinkar och surrealistiska solnedgångar. You name it!
Annars så ser jag fram emot hösten, och det är uppenbarligen då saker och ting händer. Och jag vill nu citera Petter, precis som man gjorde när året stod på 1998, då när man hade alldeles för stora byxor, och spred ett hiphop-element via tuschpennor och sprayburkar. (Modifierar citatet, då när jag inte dricker whisky. Basha mig, gör det.)
Mitt motto är som lotto, jag håller drömmen vid liv, planerar mina kliv, i livets stafett, vill ha en förstaklassbiljett, göra rätt, köra fett och dricka rosé med en tilltalande etikett.
Edit : (10 minuter efter det att jag publicerat inlägget.)
Jag scoutar mina framtida resmål efter kriterier som; Tunnelbanesystem tillgängligt, inte tillgängligt. Och så måste det vara varmare än i Sverige, såvida jag inte hamnar någonstans i Asien, där vacker natur sveper mig från marken. Där jag känner mig som Ulf Lundell.
* Subways are so addictive. The environment, the puls, the people – everything.
Jag får inte öppna några julklappar i år, och det är ju lite tråkigt. Det är ju i det nöjet ligger. Jag är precis som vilket barn som helst på den fronten. Att bli utdelad paket, och sedan ruska om det och försöka fundera ut vad som gömmer sig där inne i kartongen, det är nog jul för mig, när jag tänker efter. Förväntans tider är det sannerligen, men det spelar ingen roll vad man får. Jag blir glad oavsett om det är en deo från konsum för 30 kronor eller ett playstation 3 som går på lite mer än hundra gånger mer. Det är i paketpappret som charmen ligger.
Jag får vänta på mina julklappar i år, men det gör ingenting. I slutet av januari åker jag och Yoko till Alicante, och sedan några veckor senare förväntas min Canon eos 5D mk2 levereras hem. Så det där med julklappar och julafton har förlorat sin betydelse, speciellt i år.
(Det där om att jag skulle bli lika glad över en deo som över ett playstation 3 är givetvis en lögn. Jag är väl inte pensionär, som får presenter av barnbarnen. Det skrevs endast ner pga. att upprätthålla en god och trevlig fasad. Och den som påstår att något liknande stämmer in på denne, som inte är 60 år fyllda, den människan ljuger, alternativt är det en galning som inte ser de bra sakerna i att vara en god materialist)
nästa sida Vill ni låna någon bild, för att t.ex använda i en blogg eller någont annat icke-kommersiellt syfte, så går det bra, så länge ni länkar tillbaka till mig. Och meddela mig gärna om detta på me@calleabrahamsson.net.
*If you wanna use any of my photographs, that's fine. As long as it's for your own cause, and not involving any commercial business, and please - link back to me. And notice me of this by contact me at me@calleabrahamsson.net