Den här bilden informerar er om att jag numera kommer att svara på era meddelanden. Pekpennan är alltså bortsuddad, ett minne blott, bränd och totalt ignorerad. Och därmed välkomnar jag mig själv som en bekväm, och hängiven iphone-användare.

21 mpx är skrytsamt, vet dock inte vad jag ska med alla megapixlar till. 3,9 bilder/sek kan jag leva med, jag är ju inte någon byfåne som springer runt och fotar motocross. Inte för att det är något fel på att fota motocross, men ändå. 24 000 avskräcker mig knappast. 

Jag behöver ju en ny kamera. En som är pålitlig. En som inte hakar upp sig när det väl kommer till kritan. En som man kan lita på när åskan går. 

Hurra.

Ser ni vad det är på bilden? Det är ett kontantkort från Halebop. Skaffa inte ett sånt.

Jag beställde ett sånt från Halebop för ett par veckor sedan, i hopp om att det skulle trilla ner i brevlådan efter några dagar. Det dröjde två veckor, men det är egentligen skitsamma. Hursomhelst så informerar Halebop om att det nya sim-kortet aktiveras någon gång inom de kommande 24timmarna, från och med man börjat använda kortet i mobilen. Men de ljuger, så det slår härliga till. Jag har haft mitt kort i sen i fredags och det är i lite mer än 24 timmar, och det fungerar fortfarande inte. Inte alls. Jag tog därför kontakt med Halebops eminenta kundtjänst häromdagen, och fick då svaret att sim-kortet skulle vara aktiverat den 26e Augusti. Jag nöjde mig med svaret, för det är ju trots allt idag, och jag fick svar av kundtjänst igår. Men idag är det som sagt den 26e Augusti, och vet ni vad? Kortet fungerar fortfarande inte.

Det känns som att jag lever i exil. Jag saknar att få sms. Hör ni det, Halebop? Jävla sätt det här, tycker jag. Snart så drar jag igång en kampanj  likt Calle Schulman.

Och så var det nedskrivet.

* Canon G9 (Kamera)
* Busbi (Videokamera i miniformat)
* Mamiya 6 eller 7 (mellanformatskamera)
* Iphone
* Ipod Classic
* Två biljetter till NYC
* Macbook Pro

Sådär. Det är vad jag behöver
Nu vet ni.

Jag älskar att modenazisten Karl Lagerfeld poserar i en gul reflexväst inför trafiksäkerhetskampanjen som snart kommer rulla igång ute i Europa. När Karl inte gör kläder för väldigt, väldigt smala människor och inte står och ser stenhård ut i en ganska gul reflexväst så figurerar han även som radiopratare i det hyllade spelet GTA 4. Om jag vore hälften så kreativ som Karl är när jag närmar mig 80 så kan jag skatta mig lycklig. Vid närmare eftertanke borde jag t.o.m orka med att gå på fotboll.

Inte för att jag normalt besöker fotbollsmatcher nu, men jag skulle gärna vilja ha alternativet när jag är 80.
Bara för att.

”It’s yellow, it’s ugly, it doesn’t go with anything, but it could save your life”
Det är alltså det här Herr. Lagerfeld står och skanderar när han står där längs vägkanten i sin gula väst. Om någon nu inte visste. Skulle ni lyssna på honom? En arg man med grå hästsvans, iförd solbrillor på natten, utmed en jävla vägkant.

Jag älskar det.
Men jag skulle nog ignorera galningen ganska hårt, köra förbi honom och aldrig se mig om igen.

Efter en tids tvekande så bestämde jag mig idag för att sälja mitt Xbox 360. Köparen blev ingen annan än Kalle Mälberg, och för den nätta summan av 1000 kronor så blev han ett xbox rikare. Jag skickade även med spelen Viva Pinata, Forza 2 och Assasins creed, samt en extra handkontroll. 

Mitt spelintresse har varit ganska lågt sedan en lång tid tillbaka. Så jag måste säga att det faktiskt är skönt att bli av med den grå-vita boxen som hade parkerat sig under TVn. 

Jag funderar på att skaffa en själv nämligen.

Någon som vet om det här spelet kan hittas i välsorterade leksaksbutiker nuförtiden?
(Jag fick det i födelsedagspresent för sisådär 10 år sedan, men nu tycks det ha försvunnit all världens väg)

Kom igen. Gör mig lycklig! 

What.cd har under några dagars tid bjudit på freeleech, och det innebär att man tankar som en besatt trots att man inte riktigt vet vad man ska tanka. Jag har lyckats få ner ett sextiotal album som mer eller mindre är ett måste ha på datorn. Jag har även hunnit få ner en hel del nytt, men det är vid tillfällen som dessa man kan fylla datorn med rariteter som förblir non-leechable oavsett hur länge dom än ligger i torrentlistan.

Min ratio har gått i taket, och utvecklats från 0,39 till att nå en peak på 0,40. 
Thank god för att man delar en usel uppkoppling med tre andra grannar.

(notis: Det är inte jag som sökt på Pearl Jam)