(Team Indiebandy. Från vänster: Filip ”Don King” Norelid, Calle ”Superstar Mariachi” Abrahamsson, Timmy ”Sugar Daddy T” Jonsson, Johan ”The Masterplan” Strömgren. – Bild tagen av Spicey.)

Rundpingis är för de flesta en nykter hobbysysselsättning. För mig blev det igår kväll någonting helt annat. Jag, och team Indiebandy (bilden) äntrade turneringen. Då motståndet inte bjöd upp till något som man skulle kunna kalla för världsklass resulterade det i att jag ,allt som oftast i  stod där på slutet, ensam, på ett podium (som egentligen inte var ett podium) och blev tilldelad ölbiljetter. Det var ungefär som att stjäla godis från småbarn.  Om min ekonomi skulle vara dålig, och jag känner ett visst festsug, då kommer jag garanterat bege mig iväg till Trädgården för att återigen sätta skräck bland pingisutövarna.

OT: Det är f.ö en omöjlighet att ens se pingisbollen efter 10 öl.

2 lovers

Terassen på Berns salonger är ungefär som Banana split’en på 80-talet. Den attraherar människor som kanske vill vara lite glamourösa, lite exotiska men inte sitter inne med vetskapen om var de hellre skulle ta vägen. Att terassen även är belönad med jordens mest rabiate DJ som mest står och skriker ”Make some nooooooise” , som någon slags uppmaning till publiken att föra oväsen är ju också konstigt. Alla vet ju att man för oväsen på dansgolvet, så varför tjata om det? Nej, kära DJ, Make inte some jävla noise. 

(Men allting är så klart acceptabelt om man slipper inträde.)

Vad som hände sen kan jag återberätta med hjälp av en statusuppdatering på facebook: 

4 lovers

Jag är fortfarande lite upprörd över att en bartender igår hällde upp en shot Jack Daniels, när man några sekunder innan bett om en ”god shot”, och uttryckligen önskat att bartendern i fråga skulle ha smak nog att välja någonting som gör allting annat än att framkalla en massiv dödsångest. Men varför häller han egentligen upp whisky till mig? Tror han att jag är en förvirrad cowboy? 

Jag förstår faktiskt inte människor som dricker whisky. Nej, jag skulle nog kunna peka med hela handen på en whiskydrickare och bara ”Det du håller på med är hemskt, du har en vidrig smak och jag vill inte kännas vid dig. Var vänlig och försvinn ur min åsyn”. 

Ja, jag är faktiskt mer upprörd än jag trodde över denna bartender+shot-incident. Och jag ligger här, ungefär tolv timmar senare, och känner av den horribla smaken, och det känns som att mitt upprörda tillstånd kommer att hålla i sig ett bra tag till och, ja… JAG ÄR MYCKET UPPRÖRD!

5 lovers

(Slideshow – Klicka för att starta!) 

Midsommaraftonen spenderades hos David ute i Skärgården. Hans residens var nästintill surrealistisk.
Vi åt jordgubbar. Vi drack sprit. Vi dansade.
Vi firade midsommarafton ute i skärgården. 

4 lovers

Min kropp ansökte om semester i förrgår. Den beviljades inte detta förrän 2012. Den sade ifrån. Och jag kan inte  ställa mig upp idag. 

Eller. Igår. 

Jobbar 8-20, Hemma 20.40. Snabbvisit på Coop, inhandlar 2,8or (my new favorite friends.) raklödder och en pan-pizza. Kommer hem. Duschar på direkten, passar på att raka mig. Skägget faller och jag ser inte längre ut som någonting som undgått evolutionen. Äter Pan-pizza och far iväg. Möter folk vid slussen, men bara för ett ögonblick då jag ska lämna post. Går ur tåget, ser mig om, ser ingen alls, eller ja en himla massa folk var det ju men den som skulle ha posten var inte närvarande. Jag tänkte gå på tåget, men då, då kom’na. Här har du, sade jag, men sade det tyst inombords. Kan ju inte prata när man lyssnar på Prince. Hur skulle det se ut? Fortsatte mot Hornstull. Möter Johan vid uppg. Högalidsparken. Vi går upp längs gatan och in runt hörnet och sedan in i en port. Hejsan Festen. Gör vad man bör göra på fäst. Träffar folk, så klart. Socialiserar. Trivs. Sitter på en stol, eller kanske på en soffa. Kollar på motbjudande youtube-klipp, och dricker en öl. Vidare mot Fredsgatan. Vi pratar Generation Kill, som är bästa serien sedan.. Trafikmagasinet, nej, vad vet jag – Men bra är den! Lyssnar på Biggie Smalls och är rena rama antiteserna, och vi gungar i takt med beatet på tunnelbanan. (Avd. Om ändå Petter skulle se oss nu.) In på Fredsgatan och direkt till toaletten. Sedan upp i baren, öl, shots och shots. Tack Filip. Vi sitter och trängs på trappen. (Den där jävla trappen.) Pratar, umgås. Pratar med Malin om hennes bitterhet, och hon drar värsta historien, och jag bara smäller av. Vilken öppenhet. Måste jag skriva ner allting? Nej, givetvis inte. Ja, ni vet, F12 – Man står där på trappen, alternativt på någon annan plats i trängseln och pratar med ungefär 1000 människor samtidigt som om man vore känd, eller viktig. Typ.

Går in till Salongen. Slår mig ner vid sällskapet. Går ut på terassen. Träffar VERONICA som - ”GUUD! Kan jag inte få bli din fotoassistent” och jag typ : Vad ska du göra? Bära min kamera? Bära mitt minneskort? Det finns ingen ingenting jag kan som du inte skulle kunna lära dig på egen hand.” Hon lyssnade, så vi gick in istället. Kollade klockan, snart halv två. Bestämde mig för att gå hem. Sade hejdå, och gav mig av mot Tcentralen. Ja, nattbussarna går ju tydligen därifrån. Men korrektur: Nej, det gör dem inte alls. Bussen mot Hjorthagen går mittemot Kulturhuset på övre planet, och det kallar inte jag för Tcentralen. Hittar hållplatsen halv tre, men då har jag missat bussen. Får sitta i busskuren en timme. Träffar en asiat, och vi börjar hänga. Samtalen leder in på Prinsesstårtor, och där och då kommer jag på att jag är väldigt hungrig. Var ska du? sade jag till asiaten, och han svarade att han skulle till något område jag inte alls kände till. Otur, tänkte jag. Bussen kommer och vi går på. Jag, asiaten, två störiga killar med framgångsfrisyrer och illasittande Dressman-kostymer (fail.) och en dam. Vi åker, och jag undrar egentligen var vi är någonstans. Jag känner inte alls igen mig, för jag har ju aldrig åkt buss till Hjorthagen. Snart framme i Ropsten, och där är ju kuken sade jag till asiaten och han kollade på mig som om jag vore tokig. Gick av och tänkte ta mig upp genom tunnelbanan. Tunnelbanan var låst, och jag kände för att sätta mig på en sten och grina. Hur kommer jag hem? Skanderade jag i min ensamhet. Det är ju en jättestor skog där, sade jag och pekade på skogen. Men ingen lyssnade, för jag var där – själv i betongen, bland fabriker och vad det nu är för något och klockan var halv fem och jag hatade mitt liv, men bara där och då. Trampade ut mot vägen men fann ingen trottoar. Började vandra igenom skogen, fann en stig och jag bah ”yes”. Fann vägen och hade kuken som riktmärke. Varför förstod inte asiaten mig när jag sade ”kuken” och pekade. Helt sjukt. Det är ju alldeles uppenbart. 

Ramlar innanför dörren halv 5. Totalt utmattad. Gör ingenting alls förutom att vika ihop mina kläder. Somnar på studs.

Idag skall jag fota hela dagen. Men jag ligger kvar i sängen. Och allting börjar gå igång vid 11.
Jag borde verkligen inte ligga här just nu.  

Ikväll: Rosé och mellanstadiediscot Knast? Win/Lose?

2 lovers