Ultracity-Live-@-Night-Life-Stockholm-June-2009 by ultracity

Kommentarer överflödiga. Jag hade på mig dansskorna och bevittnade denna akt på Marie Laveau.
Jag har fortfarande inte återhämtat mig

love it

Snön faller tätt och jag passerar Ultravägen, skorna kniper och svullnaden är inte läkt, Anna ringer och vill ses och jag säger kanske – kanske någon annan gång, jag går vidare. Dräller in på Konsum och kommer på att jag vill ha en adventssljusstake, en sån där röd ful jävel, en sån som man kan förknippa med barndomen på pappas land. Köper en adventssljusstake och killen i kassan blir förvirrad när inte streckkoden kan läsas av. Ibland är det tungt att vara nybörjare, säger jag och suckar av lättnad när transaktionen till slut blir avklarad. Går hemåt och svär över det förfärliga klimatet vi har här i Norden, tänker att Hjorthagen är värre än den värsta dystopin men fortsätter ändå gå, för hem ska jag ju. Östermalm i januari och jag suckar av lättnad. Installerar ljusstaken i fönstret och tittar på den ett tag. Den är ful, men blir förmodligen mer iögonfallande då när ljuset försvinner typ halv fyra. Har pyttipanna i kylen som jag ska förtära och till det apelsinsaft från Bob. Går förbi frisören som inte är särskilt bra, men bokar ändå tid och jag möts av orden ”Det var längesedan, vad har hänt med dina tvåveckors-klippningar? Vi har saknat dig här”. ”Ja, förlåt mig, jag har tappat lite”, svarar jag och får fram ett leende. Torsdag klockan tretton, då blir jag friserad, som jag längtar.

Kanske lägger mig och vilar tillsammans med min flickvän. Kanske drömmer om dig, New york och sommaren 2009. Kanske inte.
Men chansen finns.

Allting är relativt.

1 lover

Väldigt inaktivt här i bloggen.

Jag har tänkt på att den här bloggen faktiskt ligger registrerad under min egen domän, även kallat ”Mitt personliga varumärke”  (Sedirs anmärkning.)
Så hädanefter kommer jag absolut inte att beblanda min vardag med någonting som har med min blogg att göra. Upptäckter och reflektioner kommer fortfarande att existera här, till och från – Så klart. Men inte alls i samma utsträckning som förr, då när bloggandet fortfarande var någonting kul och aktuellt.

Jag hatar nog den här bloggen.

Hädanefter: Bilder, upptäckter och reflektioner.
(Oseriösa saker ”bloggas” i skunkdagboken som jag kickstartade igår. Den finns här)

love it

love it

Hej, hej hallå där, utropar någon som kombinerar ett liv som tillfälligt invalid och singel. Att jag är singel har ingenting med saken att göra i det här fallet, mer än att det skulle vara bekvämt att ha någon som man är speciell inför, som kommer hit med proviant såsom diverse godsaker. Nu kanske ni uppfattar mig som egoistisk, och att jag bara vill ha någon att utnyttja, och så må det vara – Och jag står för det.

När jag var aktiv basketspelare (Kritaperioden) och fortfarande bodde hemma, så slet jag av mitt ledband. Vilket resulterade i att jag även då blev ett invalido som låg hemma och tyckte synd om mig själv. Pappa köpte mat, serverade vid sängen och lindade om min fot i tid och otid. Jag saknar det. Just nu försöker jag linda foten själv, och jag gör så gott jag kan. Men jag misslyckas fatalt och ett tecken på det är att jag vaknade 04.30 imorse av att min fot var blå, och då menar jag hela foten. Jag hade helt enkelt behandlat foten på ett sätt som inte-så-lagliga-mc-gäng behandlar rivaliserande inte-så-lagliga-mc-gäng på.

Men klockan har just passerat 17.00, och om tre timmar är det dags för idol. Jag vet nog inte riktigt vem jag håller på, men en sak är säker: Det är inte Erik. Den där förbannade Takida-rösten han besitter kan ta och flyga och fara. Och jag HATAR verkligen hans svennebanan-framtoning. Den får mig att vilja spränga mig själv i luften. Kalle däremot.. Eller, vänta nu jag sitter och diskuterar idol med mig själv, i min blogg.

AAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH

19:38

Snart dags för idol. Hittills har jag diskat iförd outfit a’la Ankeborg. Att gå Ankeborg är härligt, rentav fantastiskt. Det framkallar en känsla av frihet. Jag har även blandat en kanna saft och ätit pastan från igår. Apropå pastan – Varför i hela friden envisas man med att använda sig av burkchampinjoner? Borde det inte finnas någon slags lag som förbjuder detta? Hemskt, det är vad det är.

Mina vänner håller på att planera sin utgång. Jag funderar över vilken öl jag ska dricka först: Heineken, eller Staropramen. (Jag har bara två.) Hade jag haft fyra till så kunde jag åtminstone underhållit mig själv med hjälp av spotify, ett par hörlurar och skönsång (nåväl) framför datorn. Robbie Williams-style, så klart. Men icke.

Jag är så otroligt dålig på att inte göra någonting. Hur gör man? Hur gör folk? Har jag inga planer, då har jag ingenting. Ska jag sätta mig i skinnfåtöljen och spela Fifa’10 och bara ”oh yeah! Ankeboooorg” eller.. ska jag.. göra.. någonting annat.

Svar till villrådig25.

20.08

Nu slaktar idoldeltagarna Journey’s mästerverk Dont’ stop believing. Den här kvällen kunde inte börjat sämre. Varför kan de inte bara lämna den ifred? Den låten symboliserar Trädgården 09 och många andra euforiska ögonblick för mig. Nu är det slut på det. Kommer aldrig förlåta Idol. Nu är det krig!

04.02

Allt sängliggande gör mig pigg, och det är ju en antites enligt mig.
Jag såg just klart New Moon. Ni vet den där andra filmen i Twilight-serien. Den om vampyrerna som glittrar när solen skiner. Men nu handlade den inte bara om vampyrer längre, utan nu var även vargar (som påminde mer om ett gäng förvuxna gnagare) med i bilden. Indianpojken från första filmen var en sådan varg. Han klippte sig, skaffade ett jobb som mekaniker och blev en varg! Great turnout!

Det här är två timmar som jag aldrig kommer få tillbaka, överhuvudtaget.

Men hörrni! Nu tycker jag att vi förbjuder människor som läser dessa böcker, och när vi ändå är igång så kan vi lika gärna förbjuda dem som läser böckerna om Soukie Stackhouse också. Det är inget annat än Harlekin-material med en vampyraktig twist. (Undantag görs om läsaren inte är fyllda 16 år. Resten fortsätter direkt till giljotinen, utan att passera gå.)

Jag måste nog umgås med någon snart innan jag blir helt galen.

2 lovers