Det finns dagar då man funderar över bostadsrätter, och spenderar 12h på internet i jakt efter en lägenhet som man skulle kunna kalla för “ett riktigt hem”. Och det finns även dagar då man blir uppmärksammad för sina bedrifter och sina hjältedåd.
Idag är en blandning av båda delarna som jag just nämnde.
Inte en dag för tidigt.
Otroligt välförtjänt.
november 25, 2009
Det här är Lady Gaga, om ni nu inte visste det.
Om Lady Gaga hade varit ett tv-spel på youtube, då hade jag varvat det ungefär 100 gånger, och jag skulle även vara rekordhållare och ensam innehavare på samtliga platser på listan över highscores.
Kort sagt: She can ride my discostick anytime!
november 24, 2009
Kollektivet utpselar sig på Södermalm i Sveriges huvudstad – Stockholm. Kollektivet består av fem män som helt oförklarligt kommit över ett förstahandskontrakt på Skånegatan. Förstahandskontraktet de kommit över är en sexrummare, och de hyr den tillsammans för hiskeliga 14 000 kronor i månaden (En struntsumma för sex personer dock.) När man frågar varje deltagare i kollektivet hur det kommer sig hur just de fem delar lägenhet, så brukar var och en svara ”Det är som att ödet har fört oss samman, för plötsligt var det bara vi”, men i själva verket så fann de varandra på blocket, men det tycker var och en är en alldeles för tam förklaring, så de föredrar istället att referera till den här bluffen som i folkmun kallas för ”ödet”.
Alla deltagare är mellan 23 och 26 år gamla, och den här historien kommer således handla om saker som vilken 20nånting råkat ut för, eller fortfarande råkar ut för (Beroende på otur och rutin.)
Allting utspelar sig 2009.
Inåtvänd person som just fyllt 23. Kom till Stockholm från Göteborg 2005 och har sedan dess sysselsatt sig själv med att i första hand studera. Har drömmar om att bli lärare, men hatar barn och ungdomar, så han har börjat tveka på sig själv och sin relation till just läraryrket. Är en obotlig singel, och ägnar egentligen inte en tanke åt kvinnor överhuvudtaget. Men ibland så önskar han bara att han hade någon som höll om honom. Tommy saknar en stor del av den sociala kompetensen som egentligen krävs för att kunna bo i ett kollektiv, men gång på gång så försöker han stila till det med gammal, hederlig göteborgshumor (Läs; Skitdåliga skämt och ordvitsar som du inte ens förväntas höra på din mormors 80års-kalas.)
Roll i kollektivet: ”Han som betalar hyran”
Citat: - Spårvagnar, det vore grejer. Tillochmed i Stockholm.
Kuriosa: Tycker om filmer med Hugh Grant.
Johannes är 25 år gammal och även han en utböling. Han flyttade till Stockholm sommaren 2007 och har sedan dess sysselsatt sig med skrivande, fotograferande och andra ströjobb. Johannes är en relativt trygg person som funkar i de flesta sammanhang, men kan även bli en smula arrogant då stämningen blir tryckt. Han studerar även på distans på Forsbergs och är sedd som ett gott framtidslöfte inom det han sysselsätter sig med just där, men vad han egentligen gör i skolan – Det vet ingen, men man vet att han håller på med ”något designtjafs” (Simons ord.) När Johannes inte arbetar på någonting så tycker han om att dricka ett glas vin på Riche tillsammans med sina kollegor, gå på dansanta klubbar eller nätverka.(Johannes har över 1200 vänner på facebook). De flesta av de här sakerna gör han även tillsammans med Carl och Markus, som är hans vapendragare i kollektivet.
Roll i kollektivet: ”Han som har tusen bollar i luften”.
Citat : Som den store krigarpoeten Wayne Gretzky en gång sade - ”You’ll regret every shot that you didn’t take”
Kuriosa: Anser att Steve Jobs förenklat hans liv.
Carl är 24 år gammal och studerar till sjuksköterska. Han är sedd som den man kan tala ut med, för han lyssnar alltid hängivet och kommer ständigt med goda råd, och finns alltid där. Carl befinner sig just nu i en slags apatisk bubbla, för han har nämligen blivit dumpad av sin flickvän, som fick för sig att flytta till London. Carl är hoppfull, och har fortfarande kontakt med damen som lämnade honom för London, men mest via sidor/chattprogram såsom Facebook, twitter och så klart Skype. Under tiden som han råder bot på sitt uppbrott så gräver han ner sig i sina studier, och går så klart ut tillsammans med Markus och Johannes. Han har även kommit fram till att han inte vill bli en ”sån där förbannad sjuksköterska som jobbar på ett ställe som har hand om handikappade, för de verkar ju vara så jävla apatiska” (Simons ord.) Har även planer på att börja träna hockey regelbundet, och det är någonting som Johannes och Markus tycker verkar vara en extremt idiotisk idé. Spelar även basket på söndagar, och är ibland som sedd som något sniken, då han alltid envisas med att köpa begagnade xbox-spel (oavsett om de är bra eller dåliga.)
Roll i kollektivet: ”Kompis”
Citat: - Ja, men det är ju billigare att köpa begagnat. Dessutom får man ju fler spel!
Kuriosa: Är mytoman på deltid.
Simon är kollektivets galning, och dessutom är han från Gotland. Och han tycker om gräs, hasch och annat man kan inhalera. Kort sagt: Han är en galning från Gotland som tycker om att puffa på. Dessutom är han helt irrationell, och enligt Johannes har han en släng av tourettes. Simon är hursomhelst 26 år gammal och har vid det här laget gått igenom alla kurser på Stockholms universitet, utan att ens vara i närheten av en c-uppsats i något av de ämnen som han ”läst”. Simon pendlar mellan att vara pårökt, till att vara väldigt hatisk, till att övergå till något mer trevlig, till att sedan transformeras till ett kolli som inte vill någon någonting illa alls, överhuvudtaget. Han är som sagt helt irrationell. En sak är dock säker: Han hatar tjockisar, och mest för att han påstår att de är ”jävligt löjliga, man vill ju för fan se någon som ser nice ut när man går ut på stan”. Simon är precis allting som du inte trodde existerade i det så trendmedvetna, hipsterfyllda Stockholm.
Roll i kollektivet: Den irrationelle galningen med de regelbundna utbrotten.
Citat: ”Det är sex minoooouter tills tunnelbanan går.”
Kuriosa: Samlar på tshirts med tryck
Markus 26 år gammal, och är tillsammans med Johannes den mest moderiktige i kollektivet. Markus arbetar på en reklamfirma i Stockholm, och är överlag en sådan som vanliga svenssons kallar för ”mediahora”, således kommer han mycket bra överens med Johannes, och i viss mån Carl. Han, Johannes och Carl är även dem som bildar kärnan i det här kollektivet. Markus har enligt ryktet legat med lite över 200 kvinnor, men det är någonting som han avfärdar med en axelryckning, men egentligen så stör det här ryktet honom något så ofantligt, för det sätter nämligen käppar i hjulet för honom på ”kvinnofronten”. Han är känd i Stockholms klubbliv och har agerat pointer på såväl Spyan som F12. Är väldigt utåtriktad och kan få en lyktstolpe han sjunga, om han nu väl kände för det. Hade tidigare en flickvän i Värmland, men sade upp den relationen med hjälp av internet. (Han blockerade sin respektive på msn, tog bort henne på facebook och hörde av sig till sin mobiloperatör och krävde att hon inte skulle kunna ringa upp honom.) Han har även berättat att han inte stod ut med sin flickvän längre för att hon hade en så ”otroligt släpig dialekt”.
Roll i kollektivet: ”Han som har kollen”.
Citat: - När fick du stoppa in paine richen senast? Jaha, imorse? CHEF!
Kuriosa: Har i sann hipsteranda bott i Tokyo i tre månader.
Introduktionen över.
Tanken med detta är att jag ska redogöra vad som händer hos kollektivet åtminstone en gång i veckan. Men det finns ingen deadline, så det är ska ses som en evighetslång, kärleksfylld historia.
Iom. att det råder en slags kollektiv apati i Stockholm så tänkte jag ta itu med någonting kreativt. Jag har tänkt påbörja en historia om ett kollektiv. Tanken med denna historia är att jag ska porträttera människor som jag känner, är bekant med eller som bara är påhittade. Det finns ingen direkt början, och således finns det inget slut, utan det här är ett projekt som jag kommer hålla på med så länge som jag orkar, och har tid till.
Jag kommer inom kort att publicera en introduktion till hela historien, och i den introduktionen så kommer jag presentera idén mer utförligt, och jag kommer även presentera karaktärerna som det här spektaklet rör sig kring, och det är fem stycken. Fem stycken som är mer eller mindre verkliga, bortsett från att just en person inte är en person, utan vardera person är baserad på tre olika människor som jag har någon form av relation till.
Det som kommer hända hos själva Kollektivet är saker som jag, eller de som är inbäddade i karaktärerna varit med om. Men jag måste även påpeka att jag böjt lite på sanningen, för att få historien något mer humoristisk/mindre uppenbar. Så allting som kommer utspela sig innehåller åtminstone 75% händelser, och konversationer som faktiskt har utspelat sig.
Okej, Anton Abele är förmodligen 2009års största skämt vid det här laget, men jag måste ge en eloge åt killen som faktiskt står upp för sig själv, och tar sig själv på fullaste allvar (säkerligen dygnet runt.) Han går så långt, så jag skulle nästan kunna satsa en mindre summa pengar på att ordet “självdistans” inte ens existerar i hans vokabulär. Men nog om Anton, åtminstone för ett litet tag. Att driva med Anton är som att sparka in en öppen dörr, så jag lämnar det åt “humoreliten” på tv4.
Det jag skulle komma till var.. Är inte det här någonting som vi har sett i NileCity?
Anyone?