Det här är Paris, men jag har en stående invit till London. Och jag planerar att komma iväg redan i slutet av september. Boendet är ordnat, och allt det kommer kosta mig är några hundra kronor som jag blir tvungen att lägga på Ryan air, och några tubar kaviar som värden i fråga kräver för att jag ska få tak över huvudet.

Fair enough, som man säger.

2 lovers

Jag är en av få som hittills inte låtit mig charmats av tv-serien True blood, men jag är även en av dem som har sett pilotavsnittet flest gånger. Anledningen till att jag sett pilotavsnittet åtminstone fyra gånger är att jag verkligen har försökt att älska den här kritikerrosade tv-serien. Men det går bara inte. Jag tycker att karaktärerna är överspelade, jag tycker man förlöjligar vampyrer och jag tycker framförallt att bräkig sydstatsdialekt är någonting som man borde förbjuda. 

Igår var jag dock hemma hos min gode vän Filip, som precis som alla andra även är ett True blood-fan. Vi såg sjunde episoden av säsong ett, och vet ni vad :  Jag tyckte faktiskt om det. Och Filip höll även med mig om att de första episoderna var långtifrån bra, men att det var värt att genomlida med tanke på att resultatet som serien visar upp endast efter ett par avsnitt inte är någonting annat än skrämmande bra. 

Så nu tänker jag bli en True blood-fantast. 
(Så här ett år efter alla andra.)

2 lovers

Spenderade torsdagskvällen hemma hos min väldigt goda vän Maria Häggqvist. Tanken var att jag skulle ordna photoshop åt henne, men efter en del missöden (läs; windows) så lades de planerna på is, och istället blev en lasagne väldigt aktuell. Vi drack även kopiösa mängder rödvin och kvällen slutade med en mustasch (dock inte min.), en pälsmössa och en rockring.

love it

Four years of austerity , four years of working only for others – that was a lot, that was too much. It was time now for him to think a little about himself. And for that, he had to be alone, alone and free. It wouldn’t be easy to find himself again after four years; there were so many things that had to be clarified in his mind. What for instance? Well, he wasn’t quite sure yet, but there, in Tokyo, strolling through the crowded streets which smelled of high technology, he would try to bring the things into focus. Again he felt his heart leap. The sky would be blue, laundry would be airing at open windows; his hands in his pockets, he would wander about as a tourist among people whose language he didn’t speak and whose troubles didn’t concern him. He would let himself live, would feel himself living, and perhaps that alone would be enough to make everything come clear.

Jag är kär. I en bok. 

1 lover