The 90’s. Ja, såg ni den showen? Den med Schyffert. Jag såg den. Och jag har velat se den i ungefär ett års tid, men igår ikväll var tiden inne och jag kunde avnjuta allting framför tv’n tack vare Svt play. 

Ärligt talat. Schyffert har alltid, och kommer alltid att sparka in öppna dörrar. Han talar alltid om självklarheter, och sådant som man kan relatera till. Typiska saker, som precis öppna dörrar. Men jag kan inte låta bli att känna mig lite rörd efter ha sett alltihop. I synnerhet när han talade om sin ej så framgångsrika terapi-period, då när han stegade in hos psykologen och bara ironiserade bort allting som hade någonting av värde. Jag kände inte avsky, och jag skakade inte heller på huvudet, utan jag kände bara igen mig. Jag skulle förmodligen ha agerat på samma sätt om jag hade hamnat i samma situation som honom, och ha en ”förståsigpåare” mittemot sig som ställer frågor om vad man egentligen vill och inte vill. Jag är en ironiker, och kommer nog att förbli det under resten av min livstid, men numera vet jag när jag måste koppla bort den där ironiska sidan, den som alltid är bekvämast, och istället säga saker och ting på ett humorbefriat sätt. 

Dock så kommer den där ”ironiska dörren” som Schyffert talade om alltid att kännas bekvämast, oavsett vad. Och ja, man kan skämta om precis allting. Det kan man faktiskt. 

Och det här är vad jag gjort: 

Lördag: TP och Spotifyquizzar i Hammarby Sjöstad. Trevligt sällskap, men hur kul är TP på en skala? När alla utom en tårtbit är infångade, och man sitter där i två timmar och bara kastar en tärning, och hoppas på att hamna på den sista tårtbiten (i vårt fall orange) och att sedan lyckas hamna där, och sedan åka på en fråga om en random, inte alls så lyckad trestegshoppare som huserade på 70talet. Förstår ni hur gärna jag ville spränga allting i luften? 

Söndag: Uppvaknande och iväg mot Tanto. Basket mellan 15 och 18. Några nya spelare hade anlänt. och en var tydligen från Kina och en annan från Toronto. Så det hela var väldigt exotiskt. Vi svor på engelska och jag kände mig lite som Billy Hoyle i White men can’t jump.

love it

Typisk eftermiddag hos Hjorthagen Connexion: 

Jag redigerar bilder inne på mitt rum. Christofer kollar på tv. Och vi har inte utbytt några fraser på över en halvtimme. Och jag kommer på att vi inte har sagt någonting till varandra på ett tag, så jag bestämmer mig för att skrika, och jag skriker ”AAAAAAAAAAH” och Christofer ljuder från vardagsrummet ”RIIIIIIIIIIIGGS”. Sen är det inte mer med det egentligen, och våran lilla skrik-procedur kommer säkerligen att upprepas om ungefär 30 minuter. 

Det är så avslappnat. Man behöver ju inte alltid prata. Eller hur?

1 lover

Filmen som är högst på filmer-jag-måste-se-listan. Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe, två av världens vackraste som ligger och gnider sig mot varandra. Det kan inte bli någonting annat än en erotisk explosion. Som jag bara måste se se se!

(Bilden snodde jag från Sedir.)

love it

Igår kväll hällde jag i mig en flaska rosé och en flaska rött. Jag lyssnade på Bob Dylan, och det kändes som att jag var på det klara med allting. Att jag visste precis vad jag skulle göra åt alla mina bekymmer, och att lösningen fanns i Dylans texter (Jag var Hurricane.). Jag skrev sms som om jag vore påven, och jag sjöng som om jag vore Lundell (För det var jag ju nästan – Jag söp mig full på vin, sjöng Dylan och härjade över olycklig kärlek.) och jag skissade på nya projekt. 

Men igår var även första gången jag spydde på över två år. Jag kastade upp vätska lite titt som tätt, och sen så gick jag och la mig på sängen igen. Och sen for jag opp igen, för allting bara snurrade och jag vinglade ut på toaletten och kastade upp, igen. Och sen for jag ut i vardagsrummet och ojade mig över mitt mående inför Christofer och Toby. De kallade mig för Lundell, och jag grymtade fortfarande om att allting snurrade och att jag funnit lösningen på alla världens problem, för det hade jag ju, jag var ju Hurricane! 

Vaknade på sängen halv sex imorse. Fosterställning. Kalsonger, stor kofta och strumpor. Inget mer. Men jag hade en fantastisk kväll, sådär i min ensamhet.

2 lovers

(Slideshow : For Hue. Random shots som inte kommer användas.)

Nu: 

- Tillbakalutad på en stol, någonstans i en lägenhet i Hjorthagen. Halsar vin, och lyssnar på Bob Dylan. Jag mår fantastiskt, och det finns faktiskt ingenting som kan ta den här veckan ifrån mig. 

- Googlade mig själv idag. Fann mycket nytt. Mycket positivt om bilder, och apropå bilder så har jag blivit en del av Getty Images (världens största bildbank för ovetande) och det är stort, på sitt sätt. Men fotograferandet känns inte särskilt spännande längre, utan hädanefter kommer mina visioner synas via film istället. Vilken idiot som helst kan hålla på med film, det är inte svårt, det är jag övertygad om. Precis som med stillbild, ungefär. 

- Den 5e kommer jag återigen till Eskilstuna, och Yvonne ska ses, och jag ska hänga med Stocken, Byman, Hue och de andra. Några av de bästa som Eskilstuna har att erbjuda.

4 lovers