Jag rasar. 

Jag vill tacka FSB för en förträfflig service. ”Du har ditt nya kort inom tre dagar”. Så, var är det då? Jag ser det inte. Hör ni det, FSB? Sen vill jag även tacka det fenomenalt urusla utestället BERNS för att de avmagnetiserade mitt kort. Aldrig mer Berns, hör ni det! (Undantag vid evenemang som jag anser som ”värda”). 

(Jag hade planer som gick i stöpet, allt tack vare bankomatkortet som lyser med sin frånvaro. Men jag håller fortfarande fast vid att Berns är ett uselt ställe.) 

Funderar i övrigt på att göra som Micke Rickfors och de andra som skaffar mustasch och genom det protesterar mot prostatacancer. Men jag, jag tänker bara protestera mot Berns, och det med hjälp av min mustasch. Störta Berns med Mustasch ska jag gå runt och skrika. 

Jag är väldigt upprörd.

Uppdatering: 

Fortfarande väldigt sur. Sitter och följer CL-finalen via Aftonbladets texttjänst. Och nu tänker ni kanske ”oh wey, high life, han har inte ens sexan”, och ni har helt rätt. Vi har inte 6an i Hjorthagen. Här får vi bara in svt, och ibland någon svartvit kulturkanal om vi har tur. Känner mig som världens ensammaste människa. Om jag ändå hade två flaskor vin, så jag kunde dra en favorit i repris.

Och nu blev jag bjuden till Umeå. Hur kommer man dit? Tåg? Buss? Flyg? Jag når inte upp dit hur högt jag än hoppar. Och nu tänkte jag på vad Mr.Big säger om Carrie ”She can reach me, but i can never get her” och så äter jag mjölchoklad. Livet, vad har du gjort med mig? 

Jag pratar alltså med mig själv.

5 lovers

maj 27, 2009
Kategori: vardagsproblem
Two girls one cup

Jag går igenom min garderob väldigt grundligt ikväll. Återupptäcker plagg som fallit i glömska, varpå jag utbrister ”nämeh, var har du hållit hus hela mitt liv?”. Precis som om jag stod i en bar, på någon klubb, och försökte ”få till det” med någon av motsatt kön. 

Sen provar jag plaggen framför våran demolerade helkroppsspegel (som f.ö står i hallen, och lever på lånad tid). Ett kärt återseende var den grå kostymen från Velour som jag inhandlade förra året. Och jag måste tillägga att jag verkligen älskar hela uniformen, men ändå är det något som stör mig med den. Byxorna, som är en del kostymen, är en underlig skurning på, och själva knäppningen sitter på sidan, vilket gör att själva ”paketet” blir synligt då man ser mig i profil. Och jag påpekar inte detta bara för att framhäva hur välhängd/inte välhängd jag är, nej, så är inte fallet. Utan jag påpekar det bara för att jag stör mig på det. Så jag frågade Christofer (min förvirrade flatmate) om det buktade ut, och han kastade ett öga och svarade kort och gott ”nej”. Och det är ju kul, att pillesnorren inte tittar ut lite sådär hejsan-svejsan, det är det. Men jag vet inte om jag kan ta min gode väns utlåtande på allvar, för han sitter trots allt och kollar på Ultimate fighting, och någon som tittar på män som blir inlåsta i bur, och sedan ska slå ihjäl varandra, en sådan människa litar jag inte på. Nej, en sådan människa skrämmer nog snarare skiten ur mig. 

Den här utrustningen kommer förr eller senare att bli mitt fall. 

Med vänliga hälsningar. 
// Välhängd_som_en_hamster24

1 lover

maj 26, 2009
Kategori: moderelaterat
Two girls one cup

(Foto av Martin Hansen)

Ina – Men erkänn, du hatar kvinnor!
Jag – Nej, alltså. Det gör jag verkligen inte. Men varför.. 
Ina – (avbryter) Inga men!  
Jag –  Men…
Ina – (avbryter) INGA MEN, SA JAG!!
Jag – Okej, men
Ina – (avbryter) SSSSSH!
Jag – ….. 

Det var en väldigt gemytlig stämning igår kväll, det var det.

6 lovers


Kategori: fest vardagsproblem
Two girls one cup

Sidan 179. Någonting sällsynt.

Jaha, sa jag, det är er grej. Kära älskling, vill du inte vara ömsint mot honom så är det din sak, men kan du inte vara ömsint mot mej.. kan du inte låta mej ringa dej .. jag vill så inihelvete gärna se dej igen, men inte nu, jag är inte färdig för det.
Vad är du rädd för, Jack?
Allt. 

love it


Kategori: litteratur läst
Two girls one cup

- Men hallå världens bästa väder, vad händer ikväll? Skrev Martin i ett sms, och jag svarade, och några timmar senare satt vi på vår balkong (Eller egentligen är det inte vår balkong, men vi vill så gärna tro det.) 

Vi drack kall öl, var totalt ironiska och avslutade varje mening med ”eller?” (på bästa schyffert-manér)  och till slut blev det väldigt jobbigt, för vi visste liksom inte om vi menade allvar eller inte. Samtalen gled in på ”rätta klubbar” och magasin såsom Rodeo och Nöjesguiden, och hur seriöst man ska se på dem. Jag personligen har ingenting emot just dessa magasin, för man får ”ta dem med en nypa salt”, för det finns ju både bra och dåliga saker med dem. Men man måste ha i åtanke att de framkallar de sämsta hos vissa människor. I synnerhet hos sådana som tycker att ”De är hemska magasin, för de är så elitistiska och.. och och säger åt folk vad de ska göra, och rackar ner på andra” (Föregående är värsta sorten, dem som är lite naiva och blåögda som verkligen tar nöjesguiden på allvar och sedan lyckas med konststycket att reta opp sig på det, och sedan måste hålla en kort moralpredikan om sin syn på just magasinen i fråga.) Och sedan finns det dem som följer allting som skrivs till punkt och pricka, och bara måste följa med i allting som händer i Stockholms klubbvärld, och som skulle må dåligt över att missa något event som uppenbarligen ”alla skulle till”. (De senare är mer lättsmälta än moralpredikarna, för de är så upptagna med att just vara.. upptagna, och de har för all del inte tid att protestera mot just.. någonting, alls. Eller, kanske mot F12’s DJ som var lite ”under isen” igår kväll.) Och jag, jag står någonstans mittimellan. Jag läser, men lägger ingen större vikt i vad som står, och jag tycker det är den ultimata inställningen, för det händer ju att man blir tipsad om någonting som man vill delta vid, och det händer även att man läser artiklar som man liksom uppfattar som idiotiska, såsom denna artikel , och man läser och läser, och förstår inte riktigt om det är ironi eller inte. 

Vid åtta kom Ina över med en flaska rött och ett manshatande humör. Och vi, vi var män som hatade kvinnor, och sen var det hela igång. Men det var ju bara ironi. (Eller?) Och vi flyttade in till köket, drack upp rödvinet och snart var klockan tolv och då lämnade Martin och Ina Hjorthagen. Och kvar satt jag, och gjorde inte så mycket mer än att luta mig tillbaka och begrunda kvällen som just utspelats.

love it


Kategori: vardagsproblem
Two girls one cup

föregående sida · nästa sida
Vill ni låna någon bild, för att t.ex använda i en blogg eller någont annat icke-kommersiellt syfte, så går det bra, så länge ni länkar tillbaka till mig. Och meddela mig gärna om detta på me@calleabrahamsson.net.

*If you wanna use any of my photographs, that's fine. As long as it's for your own cause, and not involving any commercial business, and please - link back to me. And notice me of this by contact me at me@calleabrahamsson.net