Facebooks inbakade chatfunktion, den driver mig till vansinne. Man klickar varsamt på ikonen som det står “chat” på, och så väntar man ett tag, men ingenting händer. Jag ser att det är 56 inloggade just nu, så varför händer ingenting? Jag vill ju prata. Sprida mina tankar, tugga kallprat och höra om vem som blev dålig och vem som gjorde vad igår, då efter jag gått hem, precis som en summering av spelåret som gått. Men det händer ingenting. Det händer tamejfan ingenting.

Jag stirrar häpet, och jag väntar. Och det är som att jag sträcker ut en hand i cyberspace men ingen vill ta emot den. Ingen vill omfamna min iver, och ingen vill ha med mig att göra. Den här chatten mobbar mig. Jag blir så till mig så att jag skriker, men jag skriker ingenting som kan tydas. Utan det blir mest bara ljud. Kvävande ljud. Som om någon håller på att drunkna, och bara vill bli hörd där under vattenytan. Så låter jag. 

Nej, Facebooks chat. Den kan flyga och fara.

love it

Sitter på balkongen. Det jag ser är en ålderstigen Audi, en blå volvo och en Renault som står lite längre ner på gatan. Bör också nämna att jag ser ett par träd, och huset mittemot. Och om jag blickar lite längre åt höger så dyker ett fult, men ändå väkomnande elkraftverk upp. Jag borde egentligen vara nedstämd över att jag missade den gigantiska träffen på Gröna Lund idag, men det är jag inte. Jag har haft en fantastisk helg, omtumlande, men fantastisk. Och det är egentligen inte så mycket mer än att saker är som de är, och jag kan inte göra någonting åt det, mer än att betrakta på avstånd och vara mig själv. Och som en älskvärd människa uttryckte sig igår :

Jag tänkte fråga så att jag inte rörde till det mer än jag hjälpte. Jag vet bara att du hittar rätt om du bara känner efter. Kram.

Men rör till det, det gör du aldrig. Längre. Låt oss för en gångs skull fastställa att jag är dag-till-dagare. Ett ögonblick, och ett knepigt beslut, och senare får man stå för konsekvenserna som uppstår. Men nuförtiden står jag för vad jag gör, och det gjorde jag aldrig förut. Jag har blivit vuxen, typ. 

Paus

Nu kom en granne ut och gjorde mig sällskap. Trevlig dam, det där. Och en skiftnyckel fick jag låna. Nu när jag tänker efter är vi nog det mest ohändiga, manliga komboparet i Hjorthagen. Vi äger varken hammare eller spik, och vi har inte vågat oss på att använda ugnen i rädsla för att spränga hela kvarteret i luften. Vi är rädda för spindlar, och vi kan knappt skruva ihop ett IKEA-bord utan det uppstår klagomål på konstruktion och det ständiga fabrikatfelet. Som när vi skruvade ihop vårat köksbord och satte upp en lapp i trapphuset som löd :

“Hej! Vi är två killar som flyttat in hos Rutan. Idag är det tänkt att vi ska skruva ihop ett köksbord, så om det låter konstigt och ni hör ljud som inte kan ses som mänskliga. Var inte rädda, och ring framförallt inte polisen. Det är bara två killar, en skruvmejsel och ett köksbord.

Jag tror vi satte standarden där och då. Men det uppskattades, för vi verkar vara väldigt omtyckta. Jag trivs, och jag sitter fortfarande kvar på balkongen, och snart är klockan tjugotvå och trettio, och jag måste gå ner och hämta en öl till. 

Paus

Tillbaka. Visade stolt upp min nyfunna vän, skiftnyckeln för Christofer och utbrast “Win!”. Men nu är jag tillbaka på balkongen, och pratar lite för mig själv. Är kontrafilosofisk, lyssnar på Prince och dricker 2,8or. Hade jag haft hår på bröstet, pratat förvirrat och i prosa och druckit mig full på Löwenbräu så hade jag kunnat vara Ulf Lundell, fast på 2000talet. Jag har ju nästan läst ut Jack, men inte riktigt funnit charmen med den legendariska historien om Jack Råstedt. Men ändå är jag lite rädd för att jag kommer att stå på en klippa, inför en pripps blå-influerad utsikt på midsommarafton, naken och görandes helikoptern inför en hänförd publik. Den välhängda hamstern slår aldrig fel, aldrig. Men som Lejban sade: Alla killar måste gå igenom den perioden, för att finna sig själva, på något sätt. Och jag håller i viss mån med. Är min tid nu? Ska jag göra helikoptern på balkongen här och nu? Ska jag visa folk var skåpet skall stå? Skall Carl-Axel Abrahamsson - Konung unt hamster af Hjorthagen göra entré?

Det här börjar spåra ur.

love it

Fick världens bästa sms ikväll:

Spotted: Calle Bass, stepping out to mingle with the suits at hard rock? This is one fish thats going to fry.

Kan vara det absolut bästa sms:et jag fått av någon, någonsin.

love it

Jag beställde hem ett par  provbågar från YSL tidigare idag. En Harry Potter-liknande modell. Jag tänkte att det var på tiden, då mina glasögon är så sönder så att man nästan skulle kunna tro att de överlevt samtliga krig som ägt rum sedan 1842. Och det skulle även vara kul att kunna böja huvudet utan att tappa glasögonen. Mina nuvarande glasögon spenderar mer tid i disken än vad de gör på mitt huvud. 

Jag vill rekommendera alla att besöka Hope’s utförsäljning. Jag var där igår, och plockade på mig det mesta av det mesta. Mycket svart och mycket tshirts. Valet föll på en cardigan och två tshirts. Någonting man bör titta extra mycket på är det stickade utbudet, och om du är tjej så bör du spendera lite extra tid framför klänningarna och jackorna. Pågår till kl. 17.00 imorgon. Odengatan 22. 

Jag hamnade varken på Strand eller F12. Jag hamnade istället på Bauer, och där var jag den ende mannen i lokalen som drack vin. Tog sista tuben hem, och kände någon slags hopplöshet. Allt pga. vädret, trodde jag. 

Idag: 

Sol, läsning, middag vid Odenplan och Mary Onettes.

love it

Hittills: 

Hope’s utförsäljning, klippning, vilse på h&m, eftermiddagsöl tilllsammans med Christofer.

Sen:

Strand (?), F12 (?). (Frågetecken pga. vädret.)
Ska vi ses?

1 lover