För några år sedan så arbetade jag som säsongare/slitvarg för Eskilstuna Kommun. Mina arbetsuppgifter var främst gräsklippning, anläggande av lekplatser och blomplantage. Men det vi, jag och mina kollegor, egentligen sysselsatte oss med var flakmoppsrally, elbilsutflykter och allmänt solbadande, och vi tog nog aldrig det där jobbet på ett hundraprocentigt allvar, men vi var kommunalare så who really gives a shit? 

En dag började jag och en kollega, även han lat säsongare och dagdrömmare, tala om duschkrämer. Vi diskuterade huruvida vilken som var bäst, och vilken som gav ifrån sig den bästa duschupplevelsen. Jag hade vid det här laget fastnat för en duschkräm som jag hittat på Åhlens, men jag kom inte ihåg namnet, utan allting jag fick upp i huvudet var fragment av etiketten, och att den hette något i stil med ”golden”. Utan att tveka så försökte jag lägga ihop ett plus ett, och med tanke på att jag visste att den hette hette golden-nånting, så antog jag att ordet ”shower” var inblandat. Sagt och gjort, jag framförde vilken som var den bästa duschkrämen enligt mig, och jag var helt lyrisk när jag berättade om min nyfunna vän i duschdjungeln – Golden Shower. 

Olyckligtvis så kom jag på vad jag hade sagt första några sekunder efteråt, men då var skadan redan gjord. Min kollegas sprängfyllda flin visste inga gränser, och han informerade gladeligen resterande personal om vad jag just föredrog att använda när jag duschade. 

Under två månaders tid var jag känd som Goldielocks, och frågor som ”Hej du, sugen på lite tower of power?” tillhörde min vardag. Ända sedan dess har jag dragit mig för att tala om duschkrämer, överhuvudtaget. Trauma.

1 lover

Vänner, läsare, medmänniskor. 

Igår var det inne hela 275 personer här på Hejjaghetercalle 2.0, och det innebär en ökning med ungefär 150 personer om man jämför med hur många som i vanliga fall hittat hit. Nu undrar jag givetvis över vad som var bra just igår, om det är något jag skall fortsätta med. Är det kanske slideshows som står för den största fanskaran? 

Överlag så har det ramlat in en väldigt många besökare den senaste tiden, och det är egentligen inget mer med det, för den här bloggen är inte bara snygg, utan den har numera ett innehåll, så varför skulle inte folk följa den här följetongen av idioti som jag uppdaterar dagligen? 

Jag själv följer inte särskilt många bloggar nuförtiden. Om man skulle räkna bort mina vänners bloggar, så rör det sig nog inte om mer än tio stycken, som jag har min feed. Men vad är en vän då? Jo, det är ju en person som jag tycker om, och jag kan tala varmt om, så det hela är inte så komplicerat. Resterande bloggar är en blandning av musikjournalistik och modefasoner, och den lilla klicken som blir över får stå för den människoskaran som jag inte alls har så mycket till övers för, men ändå lyckönskar så gott det går. Lyckönskar gör jag för att jag är väluppfostrad, och det hör till god ton att  kunna säga ”Jag tycker hon är dum i huvudet, men jag hoppas att hon mår bra”. Man kan inte gå runt och önska livet ur folk, det fungerar bara inte. Det har jag fått lära mig med åren. 

Och att googla på ”grannarna knullar” är bara motbjudande. Ha det i åtanke, ni som gör det.

2 lovers

Hallå, utbrister jag när jag kommer hem. Jag har haft en förfärlig dag på min arbetsplats, så jag känner ett rus av välbehag när jag kommer hem, speciellt idag. Men det där välmåendet som jag har suktat efter under hela min arbetsdag, det existerar inte, för du är nämligen hemma. Jag hade hoppats på att du inte var hemma, inte var i lägenheten. Att du var ute på äventyr. Jag måste nämligen få vara ifred ikväll, och oavsett hur mycket du än insisterar på att få tillfredställa mig på diverse sätt, så ska du veta att du aldrig kommer att vara kapabel till att fylla den här mannens kvot av ensamhet, särskilt inte när ensamheten skriker efter uppmärksamhet, och inte alls skulle acceptera en mänsklig, social livsform i sin närhet. Inte för att jag skulle vilja påstå att just du är en social livsform, men låt gå.

Jag behöver ju vara ifred. Varför förstår du inte det?

Jag går tillbaka ut i hallen. Knyter upp skosnörena, och placerar sedan skorna varsamt på skohyllan. Jag hör dig ute i köket. Du har öppnat kylskåpet, och nu står du förmodligen där, i det stickande ljuset som kylskåpet ger ifrån sig, och funderar över vad du ska ha för pålägg på din knäckemacka som du tog fram ur skafferiet för några minuter sedan. Varför gör du alltid så – tar fram mackan först, och lämnar sedan köket, för att sedan återvända ett par minuter senare för att ta fram pålägg. Det är ju helt sjukt, har du tänkt på det? Nej, jag antar att du inte har ägnat någon tanke åt det beteendet, för du verkar inte tänka så mycket, alls. Det var ett tag sedan jag uppfattade någon hjärnkapacitet från din sida. Men man blir väl sån, som du, när man spenderar hela dagarna på fik, i sällskap med väninnor som skulle kunna kategoriseras som ”latte-morsor”. Och nu nynnar du på Måns Zelmerlöfs senaste radiohit, och det är väl förmodligen någonting du snappat upp från Rix FM, när du varit ute på en av dina alla powerpromenader. Ja, du kallar dem det, powerpromenader. 

Kan du påminna mig om vad jag en gång såg hos dig, kan du? Jag behöver det nu, exakt i det här ögonblicket. För jag är vilsen, men inte i mig själv, utan jag har tappat greppet om oss. Allting som har med oss att göra, men du verkar uppenbarligen ignorera att vi har glidit isär. Du föredrar Måns Zelmerlöv, och knäckebröd. Inte konstigt att jag vill vara ifred. Din blotta närhet känns som ett stryptag kring min hals, och jag får panik. Min puls rusar iväg, och det bästa för mig vore att sätta mig på balkongen för att samla mig själv inför konversationen som kommer äga rum om några minuter. 

Nu tar jag steget, och du ska få veta att jag lagt ett bud på en lägenhet på Kungsholmen, och att du inte ingår i mina planer. Men jag ska tygla mig, fatta mig kort. Inte brusa upp, och gå över gränsen. Du behöver inte veta vad jag egentligen tycker och tänker, för det skulle göra dig illa, och ett ledsamt uppbrott kan jag inte placera på mitt samvete, för det är redan fullt, och mer därtill. 

Så jag tycker bara att du ska vara tacksam.
Det blir bäst så här, för alla inblandade. Din mamma, min svärmor, kanske inte kommer att hålla med om resonemanget som jag brottats med i flera månaders tid, men det är någonting som jag kommer välja att inte lyssna till, för din mamma, hon är nämligen precis likadan som du, så varför i hela friden skulle hon förstå? 

Jag har fått nog. 
Nu tar jag tag i det här.

5 lovers

Obs! Bildspel. Klicka igång.

Sanna, Suzy, Catherine, Cattis, Patrik, Pat, okänd dam, Georgi, hata att prata svenska, bday, a famous camel toe, tranan, inspiration, knast, grön ärtsoppa, riche, vassa eggen, grodan, ”hur kommer jag hem?”, taxi, promenad, stockholm, galen gubbe utanför sleven, södermalm, en stor 4a, tack, godnatt.

*Just random words that comes to my mind when i think of yesterday.

4 lovers

Man 1 – Vad glor du på? 
Man 2 – Min fåtölj.
Man 1 – Jaha? Jag satt naken i den idag.
Man 2 – -tystnad-
Man 1 – Jag tänkte skicka ett mms, där jag visade upp hur bekväm jag var.
Man 2 – .. Jag tror jag har knullat i den där fåtöljen.
Man 1 – .. with my cousin?
Man 2 – Perhaps!
Man 1 – Aha, nice. Eh.
Man 2 – Eller vänta nu, jag tror jag har försökt. Men att den var för låg.
Man 1 – Okej

*Update

Man 2 – Men åh, jävla *****’s msn-status
Man 1 – huh?
Man 2 – (Ser över sin msn-lista och kopplar sedan på en nasal röst) ”Det finns en skatt, och jag har hittat den”.
Man 2 – You fucking homo!

1 lover