Jag förstod aldrig varför den där självlysande porten stod där på trottoaren, men jag hade planer på att ta reda på det. Och så stod han där. Den lille, tjocke mannen. Jag frågade honom “Do you believe?”, och han svarade med en tumme upp. Klart han ville vara med och tro.
Resten är historia.
Peace in the middle east.
november 30, 2008
Jaha. Här ligger jag och badar.
Jag var tillbaka i badkaret. Det var ett kärt återseende. Det var några år sen sist nu.
Badkaret i sig är faktiskt orsaken till samtliga av mina förseningar under min skolgång, om inte alla, så väldigt många. Jag badade jämt, och länge. Jag låg där och filosoferade mig bort till en värld utan morgonlektioner, krav och matteprov. Jag tappade ur vattnet flera gånger, och tappade sedan upp nytt, varmare vatten. Jag blev yr och ramlade nästan när jag ställde mig upp, pga den varma luften som hade bildats under min avslappnande morgontimme. När jag steg upp så kände jag mig som en ny människa, varje morgon. Det var som att jag var redo att möta dagen, möta promenaden till den tidiga morgonlektionen som ingen egentligen brydde sig om. Inte ens Lars-Gunnar Nilsson. Även fast han låtsades som om att han gjorde det. Brydde sig.
När jag tänker efter så tror jag inte han var utbildad lärare överhuvudtaget, Lars-Gunnar. Han blev nog satt på platsen som mentor åt klass sp1d pga. sitt goda engagemang. En eldsjäl bland trötta gymnasielärare, kanske det hette.
Allting var nog en bluff. Badkaret framkallade en hel del som jag hade förträngt. Och här sitter jag nu och försöker återberätta en av de sakerna som jag legat och funderat på under min tid i badkaret.
Jag och Johanna steg upp tidigt för att besöka Fifth Avenue shoe repairs utförsäljning. Vi tog tuben till Östermalmstorg och vandrade sedan nybrogatan ner, och in i lokalen. Plaggen var många, och man fick rafsa åt sig det man var intresserad av i ett hejdundrande tempo. Här är en trött, men vacker Johanna.
Jag prövade ut det jag ville ha. Det landade på två par jeans och tre par skjortor. Här har ni innehållet i påsen.
Vi åkte vidare mot Weekday, Götgatan. Rean var bra, men plaggen som intresserade mig mest fanns dock inte på rea. En skjorta och en tunn cardigan från Weekdays egna märke inhandlades.
Färden fortsatte hem. En kort paus för att hämta andan var som skedde. Snart satt vi på tunnelbanan på väg mot Östermalmstorg igen, men denna gång var det inte shopping vi var ute efter. The Producers - Det våras för Hitler på Chinateatern var inplanerat.
Efter teatern satt vi på bussen på väg mot Eskilstuna. Chauffören var trevlig nog att upplysa alla resenärer om att “NKs julskyltning brukar vara fin” och att vi passerade den på vänster sida. Alla resenärer tittade fascinerat på de gigantiska skyltfönstren. Ett sant sällskapsresan-moment.
Hemma i Eskilstuna. Igen. Mat hos far, konverserande och adjö och på väg mot Johan & Sara. Här är Johan.
Vi sällskapade ner på stan och splittade sedan på oss vid torget. Jag och Johanna försvann till Nybron medan Ronnie och Johan fortsatte mot Raw. Sara hamnade på stat eller Harrys, jag kommer inte riktigt ihåg. Jävla Ouzo.
Nybron var dansant. Jag och Johanna dominerade. Alla andra försvann. Ja, alla andra försvann faktiskt. Bara sådär. Poff. Sen fick vi för oss att gå hem till Slagsta, och det gjorde vi. Två och en halv timme senare släntrade vi innanför dörren hos Johannas pappa Lars. Vi gick totalt fel och hamnade vid en okänd motorväg, sedan hamnade vi mitt i en skog, sedan hamnade vi vid bilprovningen och sedan hamnade vi i en skog. Igen. Långt senare var vi hemma. Jag går aldrig mer till Slagsta.
Hädanefter blir det Taxi.
Stegen bär mig över gågatan som jag tidigare lovat mig själv att aldrig mer besöka. Värmen under marken har raderat ut de sista fragmenten av snö som tidigare befäste den grova plattytan. Stegen blir tyngre för varje minut som går.
Minnen. Återblickar. Allting smetas ihop i en salig röra. Omöjligt att urskilja vilka tidsepoker de härstammar ifrån, så här, på en snabb promenad genom staden. Över plattorna.
Ån forcerar staden. Bron ligger där. Jag går. Över bron.
Ska spendera ledig tid i det här nästet. Ser människorna, vill sparka, men tittar oskyldigt ner i marken. Blicken fäster sig vid plattorna som passerar där ner, långsamt.
Det piper till i fickan. Stoppar ner handen. Rotar. Hittar telefon.
“Nu på lördag - The Jacks, live 23.00 + DJ Mange & Movitz”.
Gud kissar mig i ansiktet.
november 26, 2008
Vrede jag inte vill råka utför #1
Robert Arrhenius, Svenska Handbollslandslaget.
november 21, 2008