Jag vill registrera mig på Skunk igen, men jag får inte. Skunk säger att “ett fel har uppstått”, och att det är fel på mitt namn. Det är inget fel på mitt namn, det vet jag det, för jag har prövat med minst 20 tänkbara användarnamn, men alla har blivit ratade. Jag passar tydligen inte in i systemet.
Jag tycker det är tråkigt.
september 29, 2008
Jag gillar inte när man inte nämner en person vid namn, utan istället nöjer sig med att skriva ut första bokstaven i namnet på dem. Exempel - ”Idag åt jag glass med L”.
Är det något med vardagen som man försöker mörklägga, eller är det bristen på mystik i ens samvaro som gör att man nöjer sig med en bokstav, och på så vis får andra personer att “döda för att ta reda på” vem denne L, Ö eller S är? En sak är dock säker - Det kommer förbli ganska ointressant att läsa om ett L, som någon just fikat med. Det är vardagsmat, makaroner och falu.
Men om däremot en kille vid namn Quirinho dyker in i bilden, då blir det någonting att tänka på, för då blir det ett Q som man istället pläderar på om, och det är ju både futuristiskt och mysko, snudd på agent-känsla tack vare 007.
Det vore allt något att bita i, Q.
Jag påbörjade ett ganska lång inlägg här. Men sen ångrade jag mig och raderade skiten. Nu ångrar jag mig igen, och vill med det ha tillbaka det jag tidigare skrivit. Men det går ju inte. Självfallet inte. Jag är väl inte idiot, som bara inte kan acceptera att texten är försvunnen. Nej, någon sådan är jag inte. Inte ens i närheten. Jag tar det som en förlust, och tar förlusten som en man. Ha ha! “Som en man”. En man som inte rakat bröstet på fjorton dagar, och därför känner sig en smula ofräsch. “Som en man”.
Hursomhelst. Det här är en bild som är tagen från våran balkong.
september 26, 2008
Jag ljög i förra inlägget. Jag funderar inte alls på att gå i terapi. Jag vill bara ha en ledig dag där jag kan planera in något kul.
september 25, 2008
Jag njuter av Alex Schulmans morgonskildringar borta på 1000 apor. Han skriver med precision, och är så briljant så att jag bara vill krama om honom. Jag skulle också vilja skriva god morgon-inlägg, på veckobasis, högst. Det skulle vara ett välkomnande för alla som på något sätt klickat sig hit. Men det är redan gjort, och skulle jag nu göra det så är det jag säker på att det skulle starta rabalder, och uppvigla till missförstånd. Både till höger och vänster, och kanske även upp och ner.
Jag har så mycket irritationer att skriva ner. Men jag låter bli.
Funderar allvarligt på terapi istället. Gå till någon som lägger upp allting på bordet, så jag bara kan gotta mig i buffén jag just fått uppslängd i ansiktet. Ta itu med de mest vitala problemen först, och sedan beta mig av mot kortare instick, som efterrätter ungefär. Och när jag är mätt för dagen så lämnar jag stolen, förståsigpåaren, och resten. Helst med ett leende på läpparna, och en klarsynt blick.
Sen går jag tillbaka igen. Vecka efter vecka. Tills buffén är slut, och jag återigen kan koncentrera mig på andra saker.